torsdag 7 juni 2007

Ord av Anna-Karin Granberg

Här nedan finner du en text som är skriven av Anna-Karin Granberg särskilt för vår blogg.

Vill du läsa mer av Anna-Karin kan du titta på hennes hemsida och blogg, som du också finner i vår länksamling.

Tack Anna-Karin för att du delar med dig av dina kloka ord och tankar.

*****************************************************


Om jag skulle säga tre ord om skrivande i förhållande till överlevarskap skulle det nog bli ungefär så här: Ja, skriv absolut. För min egen del har skrivandet varit viktigare än "vanlig" terapi, det har varit min egen terapi vars utformning jag själv bestämde över. Det var inte alls därför jag började skriva dikter som åttaåring utan bara för att ord var så njutbara och spännande, men senare i livet när jag behövde ett redskap för att bearbeta mina upplevelser var (och är) jag djupt tacksam över att språket fanns till hands.

Att ge namn åt sina upplevelser och känslor tror jag är oerhört viktigt. Och minst lika viktigt är att det blir rätta namn. Om jag går runt och säger: "åh, jag är så sömnlös" i stället för att säga som det verkligen är: "åh, jag kan inte sova för att jag är rädd att bli väckt" minskar det mina chanser att göra något åt mina sömnproblem. Och en del av den erkänsla man behöver ge sig själv kan vara verbal: "ja, det var orätt som skedde, jag var ett oskyldigt offer och det har påverkat mitt liv fram till idag, jag har all rätt att känna vrede och sorg".

Men skrivandets allra viktigaste funktion för min egen del har varit som ett medel att se och oskadliggöra. Att formulera svåra saker i ord gör det lättare för mig att förstå dem, se hur det hänger ihop. Och när de sedan står där på skärmen eller papperet har jag på ett fantastiskt sätt flyttat ut dem ur mig själv, deras skadlighet har minskat. När jag läser mina ord blir det också så uppenbart att tiden har gått, det var då, jag har förflyttat mig en lång väg sedan dess.

Steget bortom att skriva för sin egen skull är att bli läst av andra. När jag debuterade 1985 fanns inte internet. Den enda vägen att gå om man ville få sina texter spridda var att få dem utgivna på ett förlag. Även idag har den tryckta boken sina poänger och den lär aldrig konkurreras ut helt av e-böcker och bloggar. Sedan är det idag svårare än någonsin att få en bok utgiven därför att det är så många som skriver. Tyvärr öppnar det både för kommersialisering och sensationalism. Förlagen vill att böcker ska sälja i stora upplagor för att konkurrensen från digitala medier är så stor, och då kan smala, mer konstnärliga texter hamna i skymundan och bli svåra att få utgivna.

Det finns en aspekt av textpublicering som är oerhört viktig för skrivande Överlevare att tänka igenom mycket noga, och det är om man vill skriva under eget namn eller använda en pseudonym. På den här punkten har jag själv ändrat synsätt helt. Förut har jag tyckt att om man bara kan, orkar och har möjlighet att skriva i eget namn är det bra. Jag tänkte att, för att travestera ett slitet uttryck, om vi var många som gav våra ansikten åt övergrepp mot barn så blev det svårare att bortse från att det händer.

Men tidigare i år fick jag av en händelse veta att min egen historia inte alls har tagits på fullt allvar överallt utan att dess sanningshalt har ifrågasatts i ett pågående förtal som sattes igång av en släkting till mig och har fortsatt sedan dess. Jag vill inte att någon annan ska råka ut för något liknande så därför berättar jag numera alltid detta och råder alla med texter som de tror på eller mer konkreta litterära funderingar att tänka igenom detta noga. Jag tror inte längre att en berättelse under eget namn har större slagkraft än en berättelse under pseudonym. Kanske kan det till och med vara tvärtom.

Men en sak som jag personligen är oerhört glad över, det är framväxandet av en bloggvärld. Bloggformen är flexibel och opretentiös och kan vara mycket bra för den som har det jobbigt och inte orkar samla sig till den arbetsinsats som ett självbiografi- eller romanprojekt utgör. Vi får respons ganska omgående på det vi gör. Och här kan vi vara anonyma bäst vi vill, det har ingen större betydelse. Och i denna bloggvärld kan nya kontakter knytas utifrån det vi publicerar, nya nätverk växa fram, och vänskap och lojalitet uppstå.

Med vänliga hälsningar
Anna-Karin Granberg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar