måndag 20 augusti 2007

Nanna delar med sig

Här nedan finner du en text som är skriven av Nanna som du finner på henns blogg relying on what sounds right.

Tack för att du vill dela med dig av dina viktiga tankar och erfarenheter. Det gör skillnad för många av oss att få ta del av ditt liv.

Värme från Toppis

****************************************


Jag har gått igenom en mangel det senaste året och nu närmar jag mig äntligen den jag innerst inne är. Jag är många saker på en gång, jag är varken det ena eller det andra utan lite av varje. Jag förändras hela tiden. Jag hade aldrig tänkt att jag skulle säga det här högt men det är en lättnad faktiskt. Att inget är skrivet i sten, att situationer och människor förändras, att det inte finns någon gräns på hur långt man kan nå så länge man lyssnar till sitt inre och bejakar sin egen verklighet.

Jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp i barndomen, både av min egen pappa och min storebror. Jag hade glömt bort allt det här, det är ju så man gör för att klara sig. Jag har fortfarande endast få minnen, ofta går filmen av på de mest kritiska ställen. En del av mig tror att det är så det behöver vara också. Jag har haft aktiva symptom i tio år. 1998 bröt jag ihop, sa jag upp mig från jobbet och flyttade tillbaka hem till min mamma. Jag har kommit en lång väg sedan dess, har varit intagen på psyket flera gånger och arbetsoförmögen i gud vet hur många år. Småningom kom jag på fötter igen, började jobba, flyttade in i ett eget hem och träffade en jättefin kille. Det var ändå aldrig riktigt bra med mig, inser jag nu. Det var något som skavde i bakhuvudet hela tiden som gjorde att jag sprang snabbare och snabbare tills jag var tvungen att möta verkligheten. Jag började minnas och det var nog det värsta jag någonsin varit med om. Förra hösten och vintern var en enda lång mardröm.

Jag är sjukledig igen, men det är annorlunda den här gången för nu ger jag lov åt mig själv att vara det. Jag har skrivit små berättelser redan i flera år men först nu känns det som om texten flyter på riktigt, skriver sig själv. Jag står vid sidan om och väntar med spänning på vad det ska bli av det hela. Första gången i mitt liv har jag ett fungerande stödnätverk och det om något är stort. Jag går i individuell terapi och i gruppterapi och har en underbar man och två gosiga husdjur. Jag har brutit med min barndomsfamilj, för nu måste jag skydda mig själv från dom som gjort mig illa. Jag har ju en liten flicka att ta hand om och det är det allra viktigaste.

3 kommentarer:

  1. tack för att du ville dela med dig. :) du är en superhjälte. bara så du vet...

    värme

    SvaraRadera
  2. Tack för uppmuntran. Ja man behöver tillåta sig själv att bryta ihop, de ska ja försöka bli bättre på..
    /Sara

    SvaraRadera