fredag 14 mars 2008

Vem vågar tro på ett barn? Södertäljeflickan och verkligheten

/Recension av Monica Dahlström-Lannes i Eskilstuna-Kuriren 14/3 2008, idag.

Birgitta Allmo
Vem vågar tro på ett barn?
Södertäljeflickan och verkligheten

Tusculum förlag

Den av media och myndigheter benämnda Södertäljeflickan, i boken kallad Saga, blev omtalad då hon 1992 berättade att hon utsatts för grova sexuella övergrepp av sin pappa som dömdes till 10 års fängelse. Hon berättade också om andra förövare.

Men när hon berättade om organiserad barnsexhandel, sadistiska övergrepp på andra barn och till och med mord så sjönk hennes trovärdighet dramatiskt. Vissa påstod att hon fantiserade eller ljög. Och när polisen inte hittade tillräckliga bevis fick föräldrarna resning i Högsta domstolen. Mamman friades och pappans straff sänktes till 5 års fängelse.

Vad gör det osannolika sannolikt? Vad gör det sannolika osannolikt? frågar författaren flera gånger i boken. Det är mänskligt att tvivla för den som inte själv kan föreställa sig vad barn kan utsättas för. Boken vill ifrågasätta det vuxna samhället, hur utsatta barn bemöts om de vågar berätta.

Lugnt och sakligt varvas dagboksanteckningar, myndigheters protokoll och PM med tankar, brev och dikter. Allt i tidsordning. Det märkliga är att också förövaren, Sagas pappa, får komma till tals. Efter hans död hittade man nämligen hans brev och skrivelser.

Birgitta Allmo, Sagas fostermamman, har utfört stordåd. Hon vågade lyssna på Saga och ta kampen för hennes upprättelse mot myndigheter, mot förnekande och bortförklaringar. Saga blev en framtidssaga, men hade hon inte mött Birgitta och hennes kärleksfulla familj hade hon förmodligen aldrig överlevt.

Boken ger också en bild av myndigheters förmåga och oförmåga att möta offer.

Har man turen att träffa rätt personer på rätt plats så kan traumatiserade barn få chansen till upprättelse. Fel personer stoppar processen. De som inte vill veta, får inte heller veta. Vissa har också egenintresse av att hindra att sanningen kommer fram.

Massmedias ansvar ifrågasätts med all rätt. Okritiskt serveras läsarna försäljningsmässiga scoop, sanna eller inte. Framförallt kvällspressen begår mentala övergrepp på redan utsatta barn.

Vem vågar lyssna? kunde också vara titeln på denna ytterst välskrivna och spännande bok. En av de viktigaste böcker jag läst om sexuellt utnyttjade barn.

Ett lysande tidsdokument, tyvärr lika aktuellt idag.


Monica Dahlström-Lannes

2 kommentarer:

  1. Jag är själv en överlevare och jag vet att rädslan för den verklighet som finns bakom stängda dörrar är enorm. Det är tragiskt för det blir den utsatte som blir utsatt ännu en gång. Inte trodd. Inte förstådd. Inte värderad som hon/han borde. Tack för en fin blogg. Jag kommer att återkomma!

    Allt gott!
    Anna*

    SvaraRadera
  2. a...

    http:www.manasat.com

    den 11 maj 2008 22:39
    Anonym Anonym sa...

    Et mig själ säga en din sjal för mottagas Jesus Kristus som din räddningsbºat.

    Sända:
    Din bror mer gammal

    den 15 maj 2008 00:52

    SvaraRadera