måndag 5 oktober 2015

Sara skriver...

Överlevare fick en stark text av en läsare. Jag vill rikta mitt tack till Sara som vill dela med sig av sin text här nedan.

Värme från Lotta

Sara skriver...

"Det var utanför bokhandeln jag såg "henne" en dag. 
En liten flicka som nyss lärt sig gå.
Hon hade solgult hår och klara ögon.
Hon log mot mig.

Processen i mig hade pågått ett tag.
Jag hade rasat ner i ett svart hål efter filmen "The perks of being a wallflower".
Pusselbitarna (som alltid funnits där) hade börjat falla på plats.
Med kraftigt illamående och kroppen vridandes i sorg och smärta hade jag legat på köksgolvet och önskat att jag aldrig blivit född.
Jag var för länge sedan vuxen.
Men tillräckligt många saker hade hänt för att trycka på knapparna så att flashar dök upp.
Kroppen började minnas.
Den känsliga huden runt midjan av att vara fasthållen. 
Handen för munnen.
Svårigheten att andas.
Att dö.
Ljuden.
Blodet.
Allt hade börjat dyka upp.
Det fanns inget stopp nu.
Såren måste få blöda klart.

Jag förstod inte kopplingen till den lilla flickan då. Förstod inte att det var mig jag måste ta emot, hålla om, sätta först.
Det som jag aldrig hade fått...då.
Hade inte insett vilken dyrbar trasdocka jag är.


Jag har bara börjat gå mot läkning och ljus. Men hon skymtar fram där mitt i smärtan, sorgen och skammen och jag ser hennes klara blick med längtan att jag ska lyfta upp, hålla om, vara stolt över."



4 kommentarer:

  1. å va fint skrivet. Alla som vet och har varit med om borde omfamna barnet inuti <3 /P

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet!!!

    Robban

    SvaraRadera
  3. Underbar text med stor förståelse om vad som behövs för att gå vidare ❤️
    Det är alltid bättre sent än aldrig ❤️

    SvaraRadera